Nästa vecka börjar inskolningen på dagis. Förlåt. Förskola. Viktigt det där. Vet inte hur många gånger jag säger fel. Förskola. Hur som helst. Det är dags att vara berädd på alla frågor, även kallad inskolningssamtal, men jag tror att den korrekta termen är förhör. Brukar han äta sötsaker? Får han gå runt medan han äter? Använder han bestick? Hur mycket brukar han sova? Och kanske trehundra frågor till. Och det gällde att tänka efter noga. - Vad gillar han att göra? Hmm, här är det nog inte läge att säga "titta på TV och leka med mobiltelefoner". Tror det passar bättre med ungefär: "åh, han tycker om att vara ute mycket och så tycker han om att bada och leka med sina kreativitetsuppmuntrande leksaker". Det är ju faktiskt sant det med. Vad har ni för förväntningar på förskolan? Kuggfråga! Här vill man ju spontant svara: "att han ska få leka så mycket så att han blir tillräckligt trött för att inte ställa till en massa när han kommer hem och att han ska lära sig äta utan att kladda ner hela världen och prata ordentligt och pottränas och...". Men borde nog säga något i stil med: "Vi hoppas att han ska bli pedagogiskt stimulerad och lära sig interagera med andra barn i hans ålder". Det betyder ju samma sak egentligen, men det låter som om man är en bättre förälder om man säger så.
När jag sitter här och funderar slår det mig, de här fröknarna ska alltså ha hand om 11 lika gamla ungar. Och inte bara en timme utan hela dagar. Veckor. Månader. De ska utfordra, byta blöjor, klä på och underhålla. Jag blir helt matt bara jag tänker på det. Jag känner på mig att de kommer att bli mina stora idoler framöver.
Och det här kommer bli så himla bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar