I söndags var vi en sväng i stallet för att fixa lite till farmor&farfars häst medan de är på semester. Vi gick bort till några hagar en bit in i skogen, ju närmare vi kom desto mer myggor svärmade runt oss. Väl framme blev vi helt överfallna och jag fick nästan springa tillbaka till bilen med barnen i vagnen, viftandes bort myggor från deras små huvuden. Vilmer skrek med händerna för ansiktet och Agnes grät! Nästa gång håller vi oss nära stallet istället!
Ett par rejäla myggbett har vuxit fram på Vilmer, på händerna, i ansiktet och i nacken. Agnes och jag klarade oss tydligen. Konstigt men skönt!
Farfar och farmor ber om ursäkt för de hemska smådjuren i stallet. Vi är dock väldigt tacksamma för hjälpen med hästen.
SvaraRaderaHehe det var så lite! Dock ploppar det upp myggbett på löpande band här hemma, tror vi har ett par blodsugare som inneboende också :-)
Radera