För nån dag sedan tänkte jag att jag skulle plantera lite penseér och påskliljor ute och att Vilmer säkert ville hjälpa till att gräva lite. Men nej, det var inte hans plan. Med spaden i högsta hugg smet han från tomten säkert 20 gånger för att springa allt vad han kunde mot den närmsta lekparken för att gräva i sandlådan. Han hann ju såklart inte mer än 20 meter innan jag hann ifatt, men oj så arg han blev! Det var tydligen ur-tråkigt att plantera med mamma. Men nu kommer livet bli mycket enklare, typ, om vi skulle lyckas få med han inn igen...
Väl inne har han hämtat sina skor och slitit i sin jacka massor av gånger, för att till sist stå i fåtöljen och titta ut genom fönstret på sin älskade sandlåda. Det känns som vi kommer få massor gjort i trädgården framöver...
Lycklig kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar