Vaknade på morgonen med känslan av att nån ting sa "plopp". Tänkte att det var väl slemproppen och att det minsan kan ta 2 veckor till iaf. Gick upp och åt frukost, borjade få lite molande värk i ryggen. Bokade av lekdejten med Albin och co.
Timmarna gick, och visst hade jag värkar, men absolut inget regelbundet och inte var de särskillt jobbiga heller. Max 30-45 sekunder långa. En alvedon räckte bra liksom. Efter ett tag tyckte jag att jag behövde vetekudden också, borde väl ha fattat då att det var dag att åka in. Jag tänkte iaf bara ducha först. In i duchen kom jag, men inte så mycket längre. Vattnet gick och värkarna kom jätte tätt. Niklas ringer DS och säger att vi kommer nu. Själv sitter jag på toastolen och kommer inte därifrån. Dessutom börjar det trycka på. Niklas ringer ambulans istället och säger att nu kommer det en bebis här...
Det tar en kvart innan ambulansen är här, och tack och lov har jag inte fått några krystvärkan ännu. Och inga på hela färden till DS heller. Vi kommer fran ett tag efter 19 på kvällen. Jag får lite lustgas ett tag, är helt öppen och bara väntar på krystvärkarna.
Nu tycker de att Agnes verkar lite stressad i magen, det har ju hänt väldigt mycket på kort tid. De vill ta ett prov på henne för att se mjölksyrehalten i blodet. Men det slapp vi, för tre krystvärkar senare var hon ute!!
Ett litet mirakel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar